Oanade aningar

Jag tänker mycket på hur det var tidigare, på den tid som inte är som den här. Det var nödvändigtvis inte bättre, bara annorlunda. Det är som om att jag levt olika liv, iklädd i olika roller med skiftande manus. Jag tror det glädjer mig, tror eftersom det varit tufft men glädjer mig eftersom jag haft ganska roligt. Det är svårt att stå på scen med fel manus. För så kändes det ofta och förut var det vad livet gick ut på, att hitta rätt manus och spela upp det. Så kan det fortfarande kännas ibland men jag vet att livet inte handlar om skådespel, det är bara så jag lärt mig; egen strategi på eget bevåg så att säga. Missförstå mig rätt; jag är ingen bluff, det är bara så att livet har givit mig snart 30 år och jag känner mig mer förvirrad nu än för ett decennium sedan. Jag trodde visdomen följdes åt med åldern men jag tror jag tappat mitt följe.